(1) Säger sig självt? Jonas och Maja på pruttande kameler. (2) Maja och sfinxen.
Idag har vi varit och tittat på pyramiderna. Jag har egentligen redan skrivit ett inlägg om detta, men laptopen som vi har med oss bestämde sig för att det får vara nog med lågspänningsuttag och la av precis när jag skulle publicera det inlägget. Man kan nog gissa att datorn inte kommer att börja fungera huxflux igen, men Jonas har inte gett upp hoppet än (och kommer inte göra det än på länge) så vi bär nog med oss en död dator genom några länder till.
Kl. 11 imorse blev vi hur som helst hämtade av en chaufför som skulle köra oss till pyramiderna. Igår kväll när vi åt middag med ägaren till vårt hostel kom vi överens om att han skulle ordna en chaufför som skulle köra oss fram och tillbaka till pyramiderna för 150 EGP (cirka 150 kr). Inträdet skulle kosta 30 EGP var, så det kändes som en bra deal.
Men som vi nu har lärt oss och som vi redan borde ha lärt oss innan, finns det inga fasta pris i Egypten. De 150 EGP + 60 EGP i inträde förvandlades under utflykten till följande utgifter:
Pyramidturen kostade oss sammanlagt över 750 kronor tillsammans. Vi har ingen aning om vi är grundlurade - det vet man aldrig i Kairo.
Men pyramidturen var cool, trots allt detta klagande.
På en varsin kamel blev vi guidade runt pyramiderna under en tur som tog ungefär två timmar. Min kamel hette Lucky Boy, och Jonas hade turen att bli buren av en kamel vid namn Michael Jackson. Kameler är riktigt coola djur! De har stora mjuka fötter som kan pulsa i djup sand, otroligt viga nackar så att de lätt kan titta sig runt omkring utan att behöva röra sig en enda cm, och de pruttar gärna och mycket på den som råkar befinna sig bakom (läs: jag, Jonas fick givetvis rida längst fram bara för att han är kille).
Guiden var 21 år och hade arbetat sedan han var 11. Han guidade oss runt - ibland på kamelerna, ibland gåendes. Varje gång Lucky Boy ställde sig upp eller gick ned på knä för att jag skulle kunna stiga av trodde jag att jag skulle ramla av, men det var en häftig känsla. Guiden berättade om hur 110 000 slavar hade fått bygga pyramiderna under 30 år (10 år för att hämta sten, 10 år för att hugga sten och 10 år för att bygga pyramiderna) och att faraon hade låtit döda varenda en när pyramiderna stod färdiga, bara för att förhindra att någon skulle läcka om hur pyramiderna hade konstruerats. Tur för honom att internet inte fanns på den tiden, för då hade det varit lätt att publicera informationen på flashback eller wikileaks innan 30 år förflutit.
(1) Jonas på väg ner i en “tomb”. (2) The King and the queen. (3) Ännu en king (guiden sa vilken, men det har vi glömt).
Guiden envisades med att kalla mig för "queen" under hela turen. På slutet av turen frågade han Jonas om hur många fruar Jonas har, och verkade tycka synd om Jonas när han fick svaret noll. Stackars Jonas som inte äger en enda tjej!
Sammantaget var det en ganska dyr och lite tröttsam dag, men vi är ändå väldigt nöjda. Pyramiderna är ändå riktigt coola stenrösen, och det är inte varje dag man blir guidad genom Saharas öken på en pruttande kamel.
/ Maja
P.S. Nu verkar det som att vi ska äta med ägaren till vårt hostel igen. Han är trevlig och väldigt hjälpsam, men det känns lite konstigt för mig som tjej för oavsett om jag säger något så talar han bara direkt till Jonas. Men jag är ju bara en tjej förstås, så jag har nog ändå ingenting viktigt att bidra med. Han tycker nog dessutom att jag är ganska vulgär och på gränsen till prostituerad, som går runt utan slöja (hittills har vi sett ungefär fem andra kvinnor utan slöja, och då finns det otroligt mycket folk här!).
19 januari, 2011 15:08
Haha, det kan jag tänka mig! Det är faktiskt ganska lungt med påflugna folk här i Cairo, kanske för att vi inte bor i ett typiskt turistområde..?
Vi var nere i en kammare där de balsamerade kropparna, lite oklart om de låg begravda där också eller om det bara var en "tillfällig" plats.
Kul att ni följer oss! :)
21 januari, 2011 20:19
Haha, gud vad underbart! Jag har skrattat högt flera gånger!
Jag kan verkligen se er framför mig! Världens dyraste kamelfisar dessutom!
Påminner mig om när jag tågluffade i Östeuropa med Zeb och våra platser helt plötsligt, i samband med ett konduktörsbyte i Rumänien, förvandlades till första klass och kostade 1000 kr styck och när vi ville flytta till andra klass så fanns ingen sådan kvar på tåget alls. Jag började gråta och priset sjönk till 200 kr/skalle. Zeb tvingades hoppa av tåget vid en sunkig landbygdsstation för att ta ut pengar och jag åt upp mina naglar i panik över om tåget skulle hinna åka innan han hann komma tillbaka...
Klart att du är exotisk Maja. Du är en amazon med synligt/syndigt hår.
Vänta till ni kommer till Asien! Vincent var ju tidernas fetaste bebis i Thailand...
Kul att läsa om era äventyr. Jag loggar in senast fredag! Lycka till i Kenya!
Kramar Anna
Ps. Vincent går på dagis nu och det går jättebra!
Köpenhamn, Danmark --> Kairo, Egypten
Kairo, Egypten --> Nairobi, Kenya
Dar es Salaam, Tanzania --> Mumbai, Indien
New Delhi, Indien --> Kuala Lumpur, Malaysia --> Koh Samui, Thailand
Krabi, Thailand --> Kuala Lumpur, Malaysia --> Sydney, Australien
Brisbane, Australien --> Auckland, Nya Zeeland
Auckland, Nya Zeeland --> Rarotonga, Cooköarna
Rarotonga, Cooköarna --> Los Angeles, USA
Los Angeles, USA --> Hem (via London)
Anonym 19 januari, 2011 00:33
Låter riktigt spännande!
Var ni innuti gravkammrarna?
Inga Indiana Jones "traps" som slog igen :D
Egypten är speciellt. När vi gick på shoping-gatan i Hurghada var det många "casanovas" som kom fram till Sara :D
/Daniel