Runt jorden!

(1) Lite trafik sett från vårt hostel. (2) Myggbiten Maja i Kairo.

Det här är sista riktiga dagen i Kairo. Imorgon flyger vi vidare till Nairobi i Kenya och vårt safari!

Vistelsen i Kairo har varit spännande, olik alla andra städer jag varit i. Eftersom vi bor sjaskigt men centralt hör vi trafiken dygnet runt; ett evigt tutande som aldrig upphör helt under ens en minut (hade tänkt att ladda upp ett filmklipp här, men det visade sig vara omöjligt…).

Här finns också… försäljare (kan man kanske kalla dem) som specialiserat sig på turister. De är SJUKT skickliga! Betrakta följande scenario:

Vi är ute och går på gatan. Vi kommer fram till ett övergångsställe, och väntar på en lucka i trafiken där vi kan rusa över. Det står en Kairobo och väntar, han också. “Crazy traffic here in Egypt, right?” säger han. “Yes, very crazy.” säger vi. Vi hittar luckan och går över. “Where you from?” säger han. Sedan är det igång. “Aaah, from Sweden, hejhej, goddaggoddag, I have friends in Sweden! Where are you going?”. “Just walking around, maybe we’ll go to the Egyptian museum”. “Ah, you shouldn’t go this way, I show you better way”. Helt plötsligt går vi bakom honom till en korsning (“han ska ju bara visa oss en bättre väg”), där han pekar. “This is easier way to museum”. “Thanks!”. “You want to see my friends in Sweden? I have a card, a photo.”. Det är nu man resvant och tydligt markerar ett starkt, rungande “NEJ!” som inte lämnar något tvivel om att vi inte är intresserade genom att säga: “Naaooaoaooo… not interes…”. “Comecome, it’s quick, you don’t pay money, nothing, quick look”. Han leder oss runt ett hörn och in i en butik. Väl vid hans skrivbord pekar han på någon svartvit bild av några araber/egypter, och med lite fantasi skulle man nog kunna få det till ett släktfotografi av något slag. Dock är det det enda som är verkligt tydligt med det fotografiet att det inte har någon som helst koppling till Sverige. En halv sekund senare har han glömt fotografiet och hans vänner från Sverige, satt oss ner vid ett litet bord och förevisar istället “Egypt hospitality” genom att bjuda på något mysko te. Sedan kör han samma historia som alla andra som försöker sälja parfymer i glasflaskor med handskrivna etiketter… nyckelord: family business, 100 years or more, pure flower essence, no chemicals.

Alltså, från ett övergångsställe där vi var fast beslutade om att inte luras någonstans till att sitta inne i någon parfymbutik och knappt kunna flika in ett ord i hans välövade försäljningstal. Och då var det inte första gången. De har alltid olika angripssätt, någon berättade för oss att han var lärare, motsvarande mellanstadienivå. “Aha, då kan han inte sälja parfym iallafall”. Men – hör och häpna – som en bisyssla till läraryrket driver han dessutom en liten pure-flower-essence-shop! Otroligt! Mycket driftigt folk, Kairoborna…

Efter pyramidturen har vi tagit det väldigt lungt. Sovit mycket, läst mycket, vandrat runt på stan och kollat på folk. Kairo är verkligen speciellt för att det är så stora kontraster mellan “fult” och “fint”; McDonalds ser ut som vilket McDonalds som helst – innifrån. Går man ut ser man att det ligger insprängt i någon gammal förfallen byggnad, och affärerna jämte ser lika sjaskiga ut. Så är det överallt. Fina affärer ligger vägg i vägg med gatubutiker och förfallna stånd. Dock är det, som tidigare nämnts, väldigt billigt att bo och leva här. Idag käkade jag en stor kebabbaguette för 9 kr!

(1) Maja är ett konstigt fenomen i Kairo, barn vill fotas med henne. (2) Jonas beställer mat på ett lokalt kebabhak.

(3) Kairos fattigare kvarter. (4) Mer stadsbilder.

(5) Maja mitt i trafiken. (6) Maja ville tvunget fota denna grävmaskin också. Fruntimmer, bara maskiner i huvudet.

Detta blir sista inlägget från Kairo. Eftersom vi haft gratis Internet här på hostelet har vi passat på att skriva ganska mycket härifrån. Vi har ingen aning hur det kommer att vara på nästa ställe, så vi får se när vi kan göra nästa uppdatering.

3 kommentarer: