Runt jorden!

Nu är vi äntligen på Zanzibar för en veckas slapp semester från backpackandet. Vi kom hit igår och är redan helt sönderbrända. Men det är det värt, för det känns verkligen som ett paradis att komma hit efter de senaste dagarnas resande.

Hur kom vi då hit? Låt mig ta det från början.

Arusha var en fin stad på alla sätt, men 30 graders värme i stadsmiljö är aldrig en genombehaglig upplevelse. Arusha känns dessutom som en stad som är gjord för turister som antingen vill gå på safari eller bestiga Kilimanjaro. Vi hade redan varit på safari i Kenya, och dessutom bränt för mycket pengar för att bestiga Kilimanjaro (som om jag någonsin skulle göra detta ändå?), så vi hade inte mycket att hämta i Arusha förutom lite trevligt stadsliv och billig mat. Havet kändes dessutom väldigt lockande, varför vi bestämde oss för att ganska snart åka vidare till Zanzibar för lite strandliv.

Inrikesflyget till Zanzibar var för dyrt, och jag och Jonas tyckte att “turistbussarna” var för veklingar (och inte för astuffa och erfarna backpackers som vi), så vi bestämde oss för att ge oss på äventyret att åka billig lokalbuss mellan Arusha och Dar es Salaam. Sagt och gjort, för 100 kronor per person åkte vi buss i inte mindre än 11 timmar (inklusive ett 15 minuter långt lunchstopp) till Dar es Salaam. Den första bussen gick sönder efter 1,5 timme och vi blev istället instuvade i en annan buss. Vi var de enda vita personerna på bussen, och fattade ingenting av vad som hände under resans gång. T.ex. missade vi det enda toalettstoppet – då busschauffören helt plötsligt stannade mitt ute i ingenstans och flera gick av och satte sig i buskarna för att kissa. På lunchstoppet (på 15 minuter) köpte alla samma takeaway-mat utom vi. Vi köpte lite cashewnötter.

Efter 11 av de absolut varmaste och skakigaste timmarna i mitt liv var vi äntligen framme i Dar es Salaam. Då var vi trötta, hungriga och helt vätsketömda efter att ha svettats konstant under hela bussfärden. Vi orkade inte pruta och betalade därför alldeles för mycket (förmodligen) för taxi till vårt boende, Safari Inn Hotel. Väl där gick vi direkt ut och åt på ett snabbhak i Dar es Salaam och drack enorma mängder vatten innan vi däckade.

Dagen efter (alltså igår) tog vi färjan från Dar es Salaam över till Zanzibar. Färjan tog 1,5 timme. Vi kom fram till Zanzibar town, men hade planer på att så snart som möjligt bege oss upp till Zanzibars nordspets där de allra finaste stränderna skulle finnas. Efter lite googlande på ett internetcafé och en god lunch hade vi lite tur och hittade en kille (det är oklart om han var taxichaufför eller bara någon dude som körde folk då och då) som billigt körde oss 45 minuter upp till vårt boende i Kendwa. Och här är vi alltså nu.

(1), (2) och (3) Lunch i Zanzibar town på Archipelago Café-Restaurant.

Vi bor på Kendwa rocks, vilket är ett enkelt men mysigt boende som ligger precis ovanför stranden. Man kan lugnt säga att det går att ha det sämre än vi har det just nu:

• Stranden är obeskrivligt fin. Jag förstår nu begreppet “paradisö”.
• Mango kostar 2 kronor styck.
• Frukosten som ingår i boendet är riktigt nice (med ägg och riktigt bröd!).
• Det finns Coca Cola Light att köpa (vilket inte har funnits i övriga Tanzania).

(1) Definition av lycka: Mango, Coca cola Light och en bra bok. (2) God frukost. (3) Slappt och gött.

(4) Utanför vårt rum. (5) Stranden nedanför vårt boende.

(6) och (7) Paradis.

 
(8) och (9) Maja i paradiset.

(10) och (11) Jonas i paradiset.

(12) och (13) Bad (inställningarna på systemkameran är inte 100 %, om någon funderar över den mörka tonen).

Jag och Jonas har idag roat oss lite med att försöka hitta saker att klaga på (vilket inte är helt lätt!). Vi har dessutom (som jag skrev inledningsvis) bränt upp oss ganska rejält. Jag smörjde mig med vår solfaktor 20 - men bara i ansiktet, på axlarna och på bröstet "(Citat: “Jag bränner mig ändå aldrig”). Jag har bränt mig överallt, inklusive där jag har smörjt mig. Mina ben, och framför allt knäna, är helt tokigt röda. Jonas struntade i solfaktorn helt för att han “ändå bara låg i skuggan”. Jag skrev just något om hur hans bränna ser ut just nu när han ligger i sängen bredvid och läser, men Jonas är själv i förnekelsestadiet (Citat: “Jag har fått färg, men jag har nog inte bränt mig.”) så jag väntar med den kommentaren. Vi är inte så smarta, jag och min kille. Inte så smarta, men sjukt nöjda ändå.

2 kommentarer: