Runt jorden!

Nu är vi framme i Agra (och Taj Mahal!), men det kommer ett eget inlägg om det senare. Här tänkte jag berätta om sightseeingen i Jaipur, den vi impulsbokade på gatuturistinformationen.

(1) Det visade sig att anledningen till att de har kontoret ute på gatan är att de bor inne i det inre utrymmet. När vi kom dit klockan 0845 låg de fortfarande och sov därinne. En “vakt” utanför gick in och skrek på de andra, och det leder till… (2) … bildtexten till den här bilden. Här är vår nyvakne turistinformationare.

Så, efter att ha väckt vår turistinformationare ringer han upp sightseeingbussen. Det visar sig att den kommer kl 0935 istället (han ger oss luren så att vi får prata engelska med hans chef, eftersom han inte kan någon engelska själv). Enligt Lonely Planet måste man för att resa i Indien ha mycket tålamod och humor. Hela den här guidade turen är ett utmärkt exempel på det. Detta var alltså prövande moment (1). Medan vi väntade stirrade de tre turistinformationarna på oss konstant och bjöd oss på chaité.

Runt klockan 0935 anländer iallafall vår buss. Här stämmer informationen, det är en dubbeldäckare med AC. Väl uppe på övre däck noterar vi att det är ca 10 andra turister med på bussen, alla ser indiska ut. När bussen kör igång börjar guiden prata hindi i högtalarna. “Snart kommer en översättning till engelska” säger vi till varandra. Efter en kvart och några sevärdheter senare börjar vi inse att det nog inte blir någon översättning till engelska. Det visar sig senare att om man vill ha en engelskspråkig guide måste man förstås anmäla detta i förhand (vilket vi hade gjort på gatuturistinformationen, “Where you from?”, “Sweden, so an english-speaking guide would be fine”). Prövande moment (2).

(1) Sighseeingbussen. (2) Något som guiden sa en massa hindiska om. Säkert en stört intressant historia. I brist på annat får jag ge en av mina informativa bildtexter: det här är alltså “the Chinese Roundabout”, en rondell som initialt byggdes endast för att trafikeras av kinesiska förare. På 1200-talet i Indien (ja, Indien hade rondeller redan då, rondellen kommer faktiskt ursprungligen från Indien och det hindiska ordet “ronda”, som betyder just “cirkulerande upplevelse”) trodde man nämligen att folk från Kina blir galna om de inte varje dag färdas tillbaka till samma punkt minst 23 gånger (“man måste ju komma från rätt håll om man ska någonstans”). Som en vänlig gest till den kinesiska regeringen (tro det eller ej, Kina var en demokratisk republik på 1200-talet) byggde man därför denna rondell. Joråsåatt.

Vi hade dock tur, eftersom det fanns ett urtrevligt engelskt-indiskt par med på bussen. De översatte det viktigaste åt oss (hur lång paus, vad är det vi ser, vad ska vi se här, etc). Så med hjälp av deras översättningar kunde vi ändå få ut ganska mycket av dagen. De sa till exempel att man kan köpa en “composite ticket” för 50 rupier/person som ger inträde till alla de ställen vi skulle besöka under dagen. “Perfekt!” tänkte vi. Det visade sig senare att det för utlänningar kostar 300 rupier/person för denna biljett… men ingen fara! Våra indisk-engelska vänner köper en indisk biljett åt oss istället, så slipper vi den utgiften. “Perfekt!” tänkte vi igen. Vid ingången till muséet Albert Hall stoppas vi och de frågar oss om våra “indiska ID”. Prövande moment (3). Det löser sig genom att vi istället löser studentbiljetter för 150 rupier/person på mitt internationella student-ID-kort.

(1) Ett tempel där flera religioner samsas; en kupol för hindi, en för islam och en för kristendom. Fin tanke! (2) Maja läser “intresserat” texten till något föremål på muséet Albert Hall.

(3) Albert Hall sett från utsidan. (4) En av många härliga kontraster i Indien.

Efter Albert Hall åkte vi in i en stadsdel som kallas “pink city” i Jaipur (någon fick en idé för längesedan om att hela staden skulle målas rosa för att glädja någon prins som skulle komma på besök… diktatur har sina nackdelar). Sedan vidare till Jantar Mantar, ett observatorie för astronomi fast för längesen. Sjukt framåttänk att bygga det på den tiden (en massa instrument som användes för att mäta olika astronomiska företeelser).

(1) Observatoriet Jantar Mantar. (2) Ett gigantiskt solur med precision på 2 sekunder.

(3) Massa linjer ristade kors och tvärs i den här skålen. Kommer inte ihåg vad den användes till. Men fin. (4) Maja på ett stjärnteckeninstrument.

Efter detta åkte vi vidare till en hantverksaffär. Det visade sig under resan att den nog var så billig som den var för att sightseeingföretaget får betalt för att köra turister till dessa olika hantverksaffärer. Alla vill bara att man ska titta, inte köpa, men blir ändå besvikna när man inte köper något. Jag tror att vi stannade vid totalt fem eller sex sådana här hantverksställen, alla var lika unika och alla använde endast naturfärger och råmaterial från omnejden. Säkert jättekul om man har massa pengar man inte vet vad man ska göra av och om man bor granne med dessa affärer (grejerna som säljs är inte direkt små och lätta). För oss, prövande moment (4).

(1) och (2) Utanför en av dessa hantverksaffärer.

Sedan åkte vi vidare till Amber Palace. Ett gigantiskt palats som byggts av/åt kungen i Jaipur. Otroligt fint!

(1) Borggården. (2) En plats där “common people” (som Maja) väntade på auidens hos kungen.

(3) “Hall of Mirrors”, massa små speglar i väggar och tak, som på kvällen med rätt belysning får salen att se ut som en stjärnhimmel. (4) En terass där drottningar (kungen hade 12 drottningar) kunde sitta och titta ut över staden. De var själva inte tillåtna att gå ut från palatset (lyxfångar).

Efter några små sevärdheter till bar det tillbaka till Jaipur. Det visade sig att listan över sevärdheter vi fått se dagen innan på gatuturistinformationen var sevärdheter som finns i Jaipur. Inte sådana som vi skulle få se. Förstås. Inget zoo alltså. Prövande moment (5). Vi besökte heller inte alla ställen som vår “composite ticket” gav inträde till.

Men med tanke på att vi betalade 200 rupier/person, plus de 150 rupierna/person för biljetten landade alltså totaltkostnaden för sightseeingturen på 50 kr/person, så vi är helnöjda ändå! Det är lätt att glömma att det ofta inte är så mycket pengar det handlar om i slutändan, med tanke på valutakursen…

3 kommentarer: