Runt jorden!

Nu börjar vår tid här i Indien att gå mot sitt slut. Imorgon flyger vi vidare till Kuala Lumpur där vi ska ta ett inrikesflyg vidare upp till Ko Samui och Koh Phan-Ngan för att leva slappt strand- och dykliv några veckor. Det ska faktiskt bli ganska gött att byta miljö, för vi har vistats i indisk kaosig stadsmiljö i ungefär tre veckor nu vilket i längden är lite tröttsamt. Skönast ska det bli för öronen, som vid det här laget har börjat vänja sig vid ett 24/7-tutande och dånande. Indier kan över lag inte höra särskilt bra, för när de själva väljer ljudnivå på musik etc. blir det ofta i ett läge som för våra svenska och relativt oförstörda öron framstår som ren tortyr.

Men det ska också bli lite sorgligt att lämna Indien, för vi har ju verkligen kommit att tycka om det här landet och om att vara här. I mitt första inlägg om indien skrev jag att de verkar som att de flesta som har rest i Indien verkar vara överens om…

“…att Indien:

• Luktar förbannat illa.
• Är väldigt ohygieniskt över lag.
• Kräver enormt mycket tålamod och tid.
• Är rent utsagt livsfarligt ibland (t.ex. om man åker buss).”

I inledningen till min Lonely Planet-guidebok (som jag f.ö. använder som något av en bibel under den här resan, vilket Jonas gör sig rolig över titt som tätt) står ungefär samma sak fast mer finkänsligt och snyggare formulerat:

“Nothing can fully prepare you for India, but perhaps the one thing that best encapsulate this extraordinary country is its ability to inspire, frustrate, thrill and confound all at once.”

Och inspiration, frustration, spänning och förundran har jag och Jonas definitivt upplevt – ofta allt på samma gång! - under våra veckor här i Indien. Jag tänkte skriva lite i detta inlägg om några Indien-upplevelser och Indien-betraktelser som vi tycker har varit särskilt viktiga, roliga och speciella.

Det allra bästa med att resa i Indien är helt klart indierna själva. Indier är över lag otroligt hjälpsamma, vänliga, nyfikna, jätteroliga och härliga att ha att göra med. Att vara hjälpsam här i Indien är inte heller något som står lika med att få betalt. Ofta har folk här hjälpt oss utan att förvänta sig något i gengäld, trots att det innebär extra jobb eller ansträngning för dem, t.ex. genom att avvara 30 minuter för att guida oss till rätt buss när tåget inte gick dit det skulle, genom att promenera med oss i 10 minuter bara för att hjälpa oss hitta en uttagsautomat utan kö, eller genom att helt enkelt ge oss sitt eget telefonnummer utan att vi över huvud taget har bett om hjälp - “just in case you need anything!”.

Men indier är inte bara trevliga och hjälpsamma mot turister, utan verkar även ha ett härligt förhållningssätt till varandra. Det är inte sällan man ser två män hålla handen eller kramas här i Indien (och rimligtvis är inte alla av dessa homosexuella indier som har kommit ut ur garderoben). Detta gäller även mellan kvinnor. Att vara kvinna i Indien – oavsett nationalitet - är lite som att få medlemsskap i en hemlig VIP-klubb utan att förtjäna det. Så fort man tar ögonkontakt med en indisk kvinna får man ett varmt och lite hemligt oss-kvinnor-emellan-leende tillbaka. Indier har helt enkelt väldigt mycket hjärta. Ena stunden slåss de och vrålar över en struntsak, i nästa är de vänner och kramas.

Jag och Jonas har både i Afrika och Indien diskuterat arbetsmoral ganska mycket, och hur olika kulturer skiljer sig åt när det gäller just hur man ser på sitt eget arbete och vilka arbeten som betraktas som låg- och högstatus. Kontentan av vad vi har kommit fram till är ungefär att svenskar över lag är ganska bortskämda, otacksamma och har relativt låg arbetsmoral i jämförelse med indier och afrikaner (OK, det kanske var lite hårt uttryckt, men ni fattar). Här i Indien verkar liksom alla jobb vara något som man ska vara stolt över – oavsett om det är att köra cykel-tuktuk, sälja prylar på tåget eller sopa gatorna. Det finns en heder i att jobba som ibland kanske saknas i Sverige (?). Eller så är jag bara otroligt påverkad av den filosofiska och väldigt liberalistiska boken “Och världen skälvde” av Ayn Rand som både jag och Jonas har läst under resan och blivit upprörda över (TACK LOVISA!).

(1) Cykel-tuktuk. (2) Lokala hårfrisörerna.

Men indierna är givetvis inte bara härliga och trevliga. Man kan verkligen bli helt vansinnigt frustrerad och irriterad över dem ibland. Här i Indien är det t.ex. inte fult att glo. Det är svårt att ens beskriva till vilken grad vi har blivit utstirrade här i Indien (Tänk typ vår profilbild fast konstant och av olika människor). Vart vi än går, vad vi än gör och hur vi än beter oss är vi en sevärdhet. Folk har tagit kort på oss. Folk har diskuterat och pekat. Folk har skrattat högt när vi har berättat att vi är pojkvän och flickvän (något så tokigt existerar inte ens här i Indien!), och när vi dessutom efter en fråga berättar att vi har valt varandra (och inte våra föräldrar, helgalet!) håller de på att gå under av skratt. Folk har tyckt att vi är vansinnigt stora (detta har vi läst ut av deras kroppsspråk). Vi är helt enkelt ena jäkla turistattraktioner för indierna själva. Detta gör oftast ingenting, men när man är trött, förkyld och allmänt seg så kan det vara något irriterande att ha en indier som råglor på en i varje riktning.

(1) och (2) På tal om att bli uttittad.

En annan sak som kan vara irriterande är att indier ibland har en tendens att göra allt lite mer omständigt än det måste vara. Man måste helt enkelt utrusta sig med en rejäl dos tålamod innan man ska handla, äta på restaurang eller göra något annat. T.ex. har indiska kypare (utanför turistorter) en vana att inte skriva upp vad man beställer. På ett restaurangbesök är det därför inte ovanligt att kyparen/kocken/annan person måste komma tillbaka 2-3 gånger och repetera vad man har beställt. Samma maträtt som man beställde igår kan idag dessutom vara något helt annorlunda eller inte finnas alls. Rätterna serveras sedan oftast i den ordning de blir klara, vilket gör att man ofta får äta sin soppa utan det bröd man har beställt till, eller att jag och Jonas får äta våra rätter en och en (detta är nästan standard). Jonas är duktigare än jag på att äta den indiska standardmaten på restaurangerna vi besöker (t.ex. Thali som består av några indiska standardrätter och ris), så hans mat kommer oftast en stund före min mat är klar.

(1) Jonas favoritmat här i Indien: Thali. (2) Tålamod behövs t.ex. när ingen restaurang har elektricitet och kyparen dessutom röker på medan man väntar på maten.

Tålamod måste man över lag ha ganska mycket av när man reser här i Indien. Hoppar man på ett tåg kan man inte ta för givet att det kommer fram i tid eller att det ens går till den ort som står på biljetten. Hoppar man in i en tuk-tuk och föraren nickar igenkännande när man säger platsen man ska till kan man inte förvänta sig att han hittar dit. Det kan lika väl vara så att han planerar att köra runt i staden ett tag och fråga lite olika personer om vägen. Beställer man mat kan man inte förvänta sig att man får det man har beställt, eller att en “burger” nödvändigtvis innefattar själva burgaren (“tomato cheese burger” betyder givetvis tomater och ost i ett hamburgerbröd, vad annars?). Köper man någonting kan man inte alltid räkna med att varan är det som försäljaren säger. Man kan helt enkelt aldrig veta säkert om man är grundlurad eller om man har gjort en kanonaffär. Om man tar in på ett hotell kan man inte ta för givet att det finns varmvatten. Ofta får man beställa varmvatten i hinkar (“One, two, three buckets – No problem!”) som hotellägaren får bära upp till rummet.

(1) Taxameter i tuk-tuk. Används givetvis inte för det mesta, för chaufförerna vägrar. (2) Vanligt förekommande på hotellrum.

 
(3) Här skulle man kunna tro att det går att använda dator… Om det bara funnits elektricitet. (4) Trasigt fönster “lagat” med tidningspapper.

Men det häftigaste med Indien är nog ändå att man får precis allt på samma gång. Kontrasterna är slående. Djur och människor trängs på gatorna. Det finns kor, hundar, hästar, åsnor, elefanter och kameler. Den extrema fattigdomen och de hundratusentals tiggarna är ett lika naturligt inslag som bollywoodindustrin och miljardärerna. Ljudnivån är alltid för hög, och tutorna skär genom trumhinnorna i takt med något indiskt bröllopsfölje på högsta volym. Indierna är jättehärliga, och skitjobbiga. Maten är jättegod, och jätteäcklig, och jättelagom, och jättestark. Boendena är fina, men ofta ofräscha. Det finns kabel-tv, men inget varmvatten eller fungerande fönster. Indien har helt enkelt förmågan att leverera alla känslor på samma gång, och inte sällan hamnar man i situationer där man tänker “Och hur hamnade vi nu här?!”. Det är liksom tjusningen. Och vi gillar´t.

 

(1)-(6) Kontraster.

Imorgon ska vi alltså vidare till Thailand. Om Thailand kan man i Lonely Planet läsa följande, vilket som ni ser skiljer sig en del från Indien-beskrivningen:

"Most people find travel in Thailand to be relatively easy and economical. Of course, a little preparation will go a long way towards making your trip hassle-free and fun.”

P.S. Jag borde givetvis också skriva något om vad vi har gjort de senaste dagarna här i Indien. Vi har ju t.ex. besökt Indiens största sevärdhet – Taj Mahal. Det var precis lika fint, vackert, sagolikt och stort som jag hoppades på.

(1) Långa köer in till Taj Mahal. Jag och Jonas tog informationen om att man måste vara där tidigt med en nypa salt, så när vi kom dit var det extrem kö. Vi fick som tur var smita före i kön tack vare ett supertrevligt par från Schweiz som spontant utbrast “There you are! Where have you been all morning?!” när vi passerade. (2) Detta måste man vara utrustad med för att titta på Taj Mahal: Biljetter, skoskydd och en flaska vatten.

(3) Jonas och ena hälften av det trevliga paret. (4), (5), (6), (7) och (8) Taj Mahal.

Nu är vi i Delhi, och väntar på att flyga iväg till Thailand. Här har vi fixat vår dator hos en lokal datakille, köpt UV-filter till vår kamera och fyndat billiga kopior (Converse och klocka) i en underjordisk marknad (där man inte fick ta bilder).

(1) och (2) Tunnelbana i Delhi. Supermodern.

(3) och (4) Maja och Jonas på Connaught Place. (5) Det nyinköpta UV-filtret till systemkameran.

2 kommentarer: