Runt jorden!

… men först, en liten bildserie från de sista dagarna på Koh Phan-Ngan.

(1) Som utlovat, ännu ett citat från Coral Bungalows. Någon som fattar vad som menas? (2) De har också ett “gym” (10% av maskinerna funkar, resten är isärplockade… det kanske inte användes så frekvent?).

(3) En bautaspindel som vi hittade på vår toalett. Tandkrämstuben ligger där den ligger för storleksreferens. (4) Innovativt mordvapen (en tung Indien-guidebok i väl tillsluten plastpåse) uppfunnet i stundens hetta.

(5) En typisk frukost, müsli i yoghurt och frukt. (6) Pool, Jonas, i den ordningen. Eller nåt.

(7)-(10) Innan det stora, fantastiska poolpartyt festade Jonas till det med dyraste maträtten på menyn (runt 45 SEK): fajitas!

Men nu är vi framme på Koh Tao, och väl det. Samma dag som vi kom hit påbörjade vi dykkursen PADI Open Water Diver. Kursen var uppdelad på fyra dagar:

• Dag 1
  Teori i AC-klassrum då vi gick igenom lärobokens tre första kapitel.
• Dag 2
  Under förmiddagen gjorde vi våra första dyk, “confined water dives”. Det innebär att man lär sig sätta ihop all utrustning och sedan hoppar ner i en djup swimmingpool. Här övade vi på att ta ut regulatorn ur munnen under vatten, att använda sin buddys “alternate air source”, att fylla masken med vatten och tömma den igen under vattnet, att använda lungorna för att kontrollera sin “boyancy” och mycket mer. Totalt var vi under vatten i 2,5 h. Under eftermiddagen fortsatte sedan teorin med de två sista kapitlena.
• Dag 3
  Här gjorde vi våra två första dyk i havet! Jag som på grund av “traumatiska upplevelser som barn” inte tycker om att vara under vatten så mycket tyckte nog att de första dyken var lite otäcka. Maja, vars naturliga element egentligen är vatten och inte luft, tyckte inte att det var lika farligt. Men så är det ju också hon som varit förespråkare för dykkursen från början :) Här övade vi också på att gå upp från 12 m med buddys “alternate air source”. Tur var det, för jag hade bara 20 bar kvar i tanken innan jag bytte till Majas tank (full tank är 190-210 bar)! När dagen var slut var vi PADI Scuba Divers (steget innan PADI Open Water Diver).
• Dag 4
  Under dag 4 gjorde vi våra två sista dyk inom kursen PADI Open Water Diver. Vi gick ner till 18 m och övade på att ta av masken på 14 m djup. Vi hade också en filmare med under dagen (se bilder nedan).
  

 
(1) Vi äntrar Crystal Dives dykbåt. (2) Maja monterar dykutrustning.

(3) Det här tecknet betyder “gå upp” under vattnet. Det ska man undvika att använda för att säga att “allt är bra!” (som jag gör här). (4) Vi testar våra regulatorer och “primary second stage”.

(5) Kenji briefar oss inför dyk. (6) RDP, mycket viktig för dykare (visar hur länge man kan vistas på olika djup för att inte få “decompression sickness”).

(7) Buddy-check. (8) Maja ner i vattnet!

(9) och (10) Jonas ner i vattnet (rätt tecken för “OK”!).

(11) Eftersom det var lite vågigt vid ytan gick vi ner utan lina de första meterna (linan vid ytan rör sig flera meter om det är stora vågor, inte bra för lungöverexpansion, fritt översatt). (12) För resten av nedgången använde vi lina.

 


(13)-(21) Coolt att dyka!

(22)-(25) Jonas i blå simfenor, Maja i gula.

(26) Inte helt lätt att kontrollera kroppens lutning i viktlöshet, det tar lite tid innan man fattar hur man ska använda lungorna. (27) Så mycket att titta på! Här är vi (jag) dock än så länge ganska koncentrerade på utrustningen och andningen och hinner inte titta på så mycket så noga.

(28) Av med masken på 14 m djup. (29) På med vattenfylld mask igen.

(30) Blås ut luft genom näsan för att trycka ut vattnet. (31) Titta igen!

 
 
(32)-(35) Maja gör samma sak.

(36) och (37) Många övningar under vattnet. Här övar vi på att “hovra”.

(38) Stingrocka (?) (blue-spotted-nånting). (39) Hela dykgruppen under vattnet.

(40)-(43) PADI Open Water Divers (efter sista dyket)! Undantaget instruktörerna då - Kenji (vår instruktör) har mer än 9000 dyk i loggboken under 13 år (det är mer än ett dyk om dagen under hela året)!

Efter den här kursen är vi alltså PADI Open Water Divers. Det innebär att vi får dyka själva (dock känner man sig inte riiiiktiiigt så säker efter fyra dyk att man vill göra det). Vi tänkte därför att vi skulle ta några “fun dives” för att få mer erfarenhet och bli säkrare. Dock visar det sig att PADI Advanced Open Water Diver inte är speciellt mycket dyrare än att göra ett antal fun dives, så vi impulshoppadepå den kursen också. Det innebär att vi gör fem dyk till, så kallade “adventure dives”, där vi ska öva på:

1. Underwater navigation. Navigering med kompass under vattnet (bara simma runt i en fyrkant och komma tillbaka till samma ställe… dock svårare än det låter!).
2. Peak Performance Boyancy, vilket innebär att man övar ytterligare på att hovra (instruktören ger/tar vikter, vi ska hålla samma position), hovra stående, raklång och upp-och-ner samt simma genom olika föremål utan att slå i dem eller fastna.
3. Multilevel diving and dive computer. Under alla dessa fem dyk får vi en egen dykdator (som är sjukt smidig att ha)! Vi har gjort de två första dyken i Advanced-kursen när jag skriver detta, och har använt dykdatorn. När man går ner under vattnet startar den automatiskt, och lagrar starttiden. Den visar sedan hur länge man har varit i och vilket djup man är på, samt hur länge man får vara kvar på det djupet utan att göra dekompressionsstopp (som man inte gör inom “recreational diving”, den typ av dykning vi gör). När man går upp igen varnar den om man går upp för fort, och även hur länge man ska stanna på 5 m (som är ett “safety stop” för att ytterligare minska risken för decompression sickness). När man sedan är uppe vid ytan lagrar den även denna sluttid, och börjar räkna “surface time”. Inför nästa dyk är det sedan lätt att se hur länge man kan vara nere utan stor risk för decompression sickness. I detta tredje dyk lär vi oss att planera ett multinivådyk med hjälp av dykdatorn, där man börjar på djupaste och sedan går uppåt. I vanliga fall räknar man på det maximala djupet under hela dykningen, men har man lärt sig multileveldyk kan man tillgodoräkna att kroppen inte samlar på sig lika mycket kväve vid grundare dykning. Summa: längre tid under vattnet!
4. Deep diving, dyk ner till 30 m djup. Här finns det risk för något som kallas “nitrogen narcosis”, vilket i princip är en snabb och billig fylla. Man blir vårdslös och kan få för sig dumma saker. Så om Maja drar ur mitt munstycke och skrattar ska vi nog simma upp några meter… (det är så man “botar” det). Man kan heller inte vara nere speciellt länge på 30 m, i vårt fall (ovana dykare) mest på grund av att syret tar slut så snabbt. Vid varje andetag går det åt mer syre, eftersom syret ges efter det omgivande vattentrycket. Vid 30m djup är det fyra gånger högre tryck än vid ytan (4 atm), vilket gör att syret tar slut mycket snabbt.
5. Night dive. Ja, precis som det låter. Man hoppar ner i ett kolsvart hav med en ficklampa.

Så kan det gå. Vips är man mitt uppe i en “avancerad” dykkurs.

En notis som Maja tyckte var mycket viktig: hon är tydligen bättre än mig på den här sporten. Eftersom jag är en stor och stark man med stora kraftiga lungor gör jag av med syre bra mycket snabbare än de övriga. Eftersom det är Maja, jag och två andra tjejer med på kursen (en av dem ville inte göra den avancerade, så vi är totalt tre nu) är jag alltid syndabocken. “Jonas har slut på luft igen, nu går vi upp”. När jag är nere på 50-70 bar är Maja nere på 100-120 bar. Kenji, som också är en stor stark man (dock aningen biffigare än undertecknad), har fördelen att han har utvecklat gälar under sina år som dykinstruktör. När vi är uppe vid ytan igen och jag är nere på 20-30 bar har Kenji 140 bar kvar i tanken.

Ännu en händelse som måste arkiveras för framtiden inträffade under dagens peak performance boyancy-dyk. Vi övade allihop på att hovra upp-och-ner, och Maja lyckades med detta före alla andra och fick klartecken att gå ner på botten och vänta. Då vänder hon sig horisontellt igen, och råkar hamna mitt i min, Idas och Kenjis ström av utandningsbubblor. Ida och jag ser Kenji titta upp argt och göra tecknet för “ta dig neråt” åt Maja. Kenji signalerar åt oss att sätta oss på botten och vänta, och när vi tittar oss omkring ser vi inte Maja någonstans. Kenji ger sig av uppåt. Efter ett tag kommer han ner, och Maja efter. Det visar sig att hon fastnade i vår ström av utandningsbubblor, och hur mycket hon än deflatade sin BCD eller andades ut åkte hon upp till ytan som en kork i vatten. Decompression sickness, någon? Kenji var dock coollugn, som alltid, och sa att det inte var någon fara; hon gick upp tillräckligt långsamt (dock lite snabbare än rekommenderat och utan safety stop) eftersom hon hela tiden desperat försökte ta sig neråt. Så nu har Maja gjort både en ascent och en descent på egen hand… coolt.

Nu är vi lediga för dagen (kl är snart 18 här, 6 h förskjutning jämfört med svensk tid) och ska gå och äta. Imorgon ska vi göra de tre återstående dyken i PADI Advanced Open Water Diver.

Sen vill jag avsluta med en bildjämförelse. Den ena bilden är tagen utan UV-filter och den andra med UV-filter (det filter vi inhandlade i Indien för 100 SEK som skulle minska reflektioner, göra färger klarare, göra suddighet skarp och göra tråkiga miner till bländande léenden).

 
(1) Utan UV-filter. (2) Med UV-filter (…).

Efter detta impulsköp kollade vi dock upp UV-filter på Wikipedia, och där kan man läsa följande: “Den moderna digitalkameran behöver inget sådant, även om många ändå använder det för att skydda frontlinsen på objektivet.“.

PS. Majas rekord är för närvarande 2 527 650 på Quadra Pop, till er D:are som vet vad det innebär.

7 kommentarer: