Man skulle kunna tro att vi uppdaterar bloggen så sällan för att vi är alldeles för upptagna med att leva hektiska och häftiga backpackerliv här i Australien. Sanningen är dock något gråare och mer praktisk än så – Internet har helt enkelt varit för jäkla dyrt här uppåt östkusten (typ 40 spänn för en ynka timmes dåligt Internet!). Det betyder förstås inte att vi inte gör någonting. Vi gör ju precis det alla andra verkar göra här i Australien – det vill säga tar det sjukt lugnt och slappar mest hela tiden.
Sedan Jonas skrev sist har vi hunnit lämna Byron Bay, hängt i Surfers Paradise några dagar och har nu precis landat i Brisbane som är vårt sista stopp här i Australien. I Byron Bay gjorde vi inte mycket alls fram till sista dagen. Så brukar jag och Jonas funka. Det krävs liksom lite “Nu-åker-vi-snart!”-stress för att vi ska bli riktigt taggade att göra allt det där som vi hade planerat. Så var det alltså även i Byron Bay. De första dagarna roade vi oss med att ligga på stranden och göra absolut ingenting. Sista dagens schema såg istället ut så här:
(7) Jonas utanför surfingstället. (8) Jonas och Elenore, Jonas surfskola-kompis, på väg ned till stranden.
(9) och (10) Först fick de lära sig teori och öva lite på stranden.
(11)-(16) Coola surfkillen.
Efter Byron Bay var det dags för Surfers Paradise. Vi visste nog inte riktigt vad vi skulle förvänta oss av Surfers Paradise, för varje gång vi nämnde för någon i Byron Bay att vi skulle dit så utbrast folk spontant “Stanna inte för länge!”, “Där finns absolut ingenting förutom höghus och en strand!” eller liknande. Och på sätt och vis hade de alla rätt. Surfers Paradise består faktiskt huvudsakligen av tre komponenter: 1. höghus, 2. en sjukt lång strand och 3. grovt uppskattat fyra miljoner bilar. Och sjukt dyrt Internet då, men det har jag ju redan klagat över.
Reaktionerna från mig och Jonas har varit väldigt delade vad gäller Surfers Paradise. Jag gillar inte riktigt höghusgrejen alls medan Jonas tycker att vi borde jämna Stockholm med marken och bygga höghus istället (Okej, något vinklat från min sida kanske). Surfers Paradise är nog helt enkelt en hata-eller-älska-grej. Men kontrasten mellan höghusen och den långa stranden som ligger precis bredvid är väldigt cool förstås. Det måste till och med jag erkänna.
(1)-(4) Surfers Paradise, på dagen och på kvällen.
I Surfers Paradise har vi varit ovanligt klagiga och irriterade över skitsaker. Vi har irriterat oss på dyrt Internet, på att Internet-caféer vill ha mer betalt om man har egen laptop än om man använder deras datorer, på hostel-personalen, på övergångsställena, på att det inte finns något bra bungy-jump (trots att det stod i Lonely Planet!), på att pizzorna är så dyra, på att det kostar så mycket dyka i Australien, på att hostel-köket stängde redan klockan halv nio på kvällen, osv, osv. Det är fascinerande hur många fel man kan hitta om man bara anstränger sig lite.
(1) Irriterad Maja. (2) Irriterande ställe som vägrade rekommendera något annat ställe, trots att de inte hade fler body-boards att hyra ut. Kasst va?!!
(3) Irriterad Maja # 2. (4) Maja, på golvet i en galleria där troligtvis Surfers Paradise enda olåsta och gratis nätverk hittades.
(5) En välbekant syn i Surfers Paradise. (6) En sällsynt syn i Surfers Paradise.
Förutom att gå runt och klaga har vi förstås gjort en del kul också. Förutom att hänga på stranden och bada bland vågorna hyrde Jonas en s.k. body-board under en dag, vilket är lite som en surfingbräda förutom att man slipper stå upp utan kan ligga ned och surfa fram på vågorna.
(1) och (2) Jonas bygger sandslott och väntar tills vågorna raserar det.
(3) och (4) Jonas badar i höga vågor.
(5) och (6) Jonas hyr body-board och fattar inte vad han gör fel förrän han går in på grundare vatten och inser att de jättestora vågorna kanske är ett senare steg i body-board-karriären.
Vi har även frossat/fikat på Gloria Jean’s coffee för min examenspresent från Sofia (TACK SOFIA!). När jag beställde tittade mannen i kassan lite skeptiskt på mig och frågade om jag visste att jag inte behövde utnyttja alla värdekuponger vid samma tillfälle. Inte förrän efter vi hade avslutat vår lilla “frukost” för 25 australiensiska dollar förstod jag hans oro. Nu har det gått sex timmar och illamåendet börjar äntligen lägga sig.
(1)-(9) 25 dollar och 5000 kalorier på mindre än en halvtimme, inte illa!
Just det! Innan vi lämnade Surfers Paradise fick Jonas också ett infall och spontanåkte lite simulator-racingbil i 20 minuter för fyndpriset 30 dollar (200 kronor). Lätt värt!
16 april, 2011 06:40
Nej, vi har inte sett varken infödingar eller kängurur :( Men vi har sett fina stränder och höghus! Australien är ett stort land, och man behöver nog några månader/mer pengar om man ska hinna se allt. Vi har inte rest inåt landet någonting, utan hållit oss vid kusten. Såg du coola racingsimulatorn?!
Jag håller helt med dig om höghusen!
Köpenhamn, Danmark --> Kairo, Egypten
Kairo, Egypten --> Nairobi, Kenya
Dar es Salaam, Tanzania --> Mumbai, Indien
New Delhi, Indien --> Kuala Lumpur, Malaysia --> Koh Samui, Thailand
Krabi, Thailand --> Kuala Lumpur, Malaysia --> Sydney, Australien
Brisbane, Australien --> Auckland, Nya Zeeland
Auckland, Nya Zeeland --> Rarotonga, Cooköarna
Rarotonga, Cooköarna --> Los Angeles, USA
Los Angeles, USA --> Hem (via London)
Björn 15 april, 2011 19:13
Har ni sett någon känguru?
Har ni sett någon abourgine eller vad nu infödingarna heter?
Tycker ni verkar lite bortskämda ,kan tänka mig sämre ställe att vara på,inte så dum idé med höghus på strandtomt på så sätt får många glädje av läget,skall tipsa Halmstad kommun om det ,ett par höghus vid tylösandstranden vore coolt.