Då var vi rejält framme på Cooköarna, Rarotonga. Cooköarna är en samling små öar mitt ute i havet. De tillhör (inte) Nya Zeeland, vilket betyder att de (inte) har samma valuta. De har (inte) samma TV-kanaler och nyheter som på Nya Zeeland. Inte-paranteserna kan ni göra som ni vill med - ta bort eller ha kvar, det spelar ingen roll.
Hursomhelst! Här har vi hyrt en scooter som vi ska ha hela veckan, så vi är fria som fåglar utan vingar (på tal om det finns det massa vilda hönsfamiljer som går runt överallt här). Eftersom det bara finns en större väg här har vi inte heller kört vilse än (om man inte räknar då vi körde förbi vattenfallet vi skulle se och tittade på kartan som om vi körde åt andra hållet). Vägen följer kusten hela vägen, och det tar ca 40 min att köra runt ön i 50 km/h. Det gör det oerhört svårt att navigera eftersom man måste hålla reda på om man ska ha havet på vänster eller höger sida om sig (…).
(1) Vår scooter. (2) Karta över ön. Notera vägen som går längs kusten, och notera att det inte går några vägar över ön (eller någon annanstans för den delen).
Bor gör vi på Rarotonga Backpackers. Billigaste boendet på ön, och eftersom vi bor på Hillside (billigast av det billigaste) bor vi en bit upp i djungeln på en bergssluttning (det finns ett/flera stora berg mitt på ön). Här har vi träffat två konstiga pensionerade amerikaner. Den första träffade vi när vi satt uppe i allrummet/köket och läste/åt och han kom och satte sig i fåtöljen mitt emot. Efter att han satt sig där, började han prata. Sen pratade han oavbrutet i fyra timmar. Jag skojar inte! Han berättade följande:
En text från South Park passar in bra här: “This is what he actually believes”. Dock tyckte han inte om att kalla det konspirationsteorier, eftersom han började läsa om sådant långt innan de fick det namnet. Maja läste i sin bok under denna konversation, där jag mest satt och sa “Aha”, “Yeah”, “But…”. Men det var en trevlig herre, även om han alltid (också efter detta tillfälle) pratade jättemycket.
(1) Vårt boende. (2) Allmänrummet i vårt boende. Utanför detta hänger det lokalodlade bananer som är gratis att ta av, vilket gör att Maja konstant är lika lycklig som ett barn som har både sommarlov och får lördagsgodis. (3) Maja vid poolen, utanför vårt rum. (4) Jag i solnedgången (nere vid stranden, ca 300 m att gå från där vi bor). (5) Jag på kvällspromenad (inte geten). (6) Vårt medhavda myggnät kom ÄNTLIGEN till användning! Vi trodde att vi skulle ha det i Afrika, men alla ställen vi bodde på där hade redan myggnät. Här kom det dock till användning, då det finns extremt mycket kryp och mygg här. (7) Kackerlackan Allan. Han bor här tillsammans med oss. Vi är helt oberörda, särskilt Maja. “Ta ut honom så står jag här på sängen så länge!”. Och då gillar inte jag heller kryp speciellt mycket (inte som pappa eller mamma som hade tagit den i handen, krossat den och slängt ut den).
Nästa dag hängde vi ute vid poolen, då den andra konstiga pensionären kom upp för trappan. Hon började med att högt deklarera att hon snart täpper till truten på den första pensionären för att han pratat konstant, och att hon minsann var trött på det. Sen pratade hon konstant med Maja i tre-fyra timmar utan att Maja fick en syl i vädret (jag smög mig iväg till skuggan med min bok och lyssnade med halvt öra). Det ska också tilläggas att den här damen var det absolut rynkigaste jag sett i hela mitt liv! Hon var inte bara lite smårynkig, utan hade djupa och många fåror. Det går inte att förklara… Maja fick iallafall veta följande av henne:
Puh. Som tur var slapp jag höra på det mesta här, men när jag hör henne säga att det är för dåligt att man inte kan sola topless sänder jag en tacksam tanke till den som bestämt det. Jag har dock lust att slänga Maja över räcket ner i djungeln när jag hör henne säga på sitt trevliga sätt “I guess you could do it here, there’s only the three of us around”. Som om det inte räckte med hennes kokossmör som vid det här laget flöt runt på ytan över hela poolen… som tur var gjorde hon inte allvar av hotet, och Maja fick sitta kvar vid poolen. Efter denna konversation deklarerade Maja högt och bestämt att hon minsann ALDRIG skulle sola igen, och ALLTID ha solskydd hela tiden. Några minuter senare hade hon införskaffat solskydd faktor 20, och smörjt in sig från topp till tå. “Jag vill INTE se ut så när jag blir äldre!”.
(1) Trevlig farbror som pratar mycket. (2) Äcklig tant som pratar mycket.
Annars har vi mest den slappa vecka vi hade tänkt att ha här. Vi kör runt och fotar, badar, läser och fördriver tiden. I förrgår satt jag och studerade hur fantastiska myror är när de samarbetar för att bryta ner ostbitarna jag tappat på bordet i mindre delar och kånka iväg på dem. Helt otroligt! Hur vet de vart de ska gå? Vem bestämmer vilken väg de ska ta när de har omringat en ostbit och hjälps åt att lyfta den? Hur berättar en myra att det finns “en jävla massa ost härborta” för de andra, så att hela fotfolket kan komma? Hur får de ner ostbitarna i sina små bon? Hur organiserar de vem som ska göra vad, så att inte alla stannar inne och bygger myrhem? Frånsett allt detta så kan de reparera sig själva, fortplanta sig, inse fara och börja springa snabbare, slåss, etc. Och vi tycker att det är fantastiskt att vi kan göra så små mobiltelefoner nuförtiden…
Den enda aktivitet vi faktiskt har inplanerad här är dykning. Vi tog dykcertifikat på Koh Tao i Thailand, och det tänkte vi använda nu och göra lite fun dives. Idag gjorde vi därför våra första två dyk. Den största skillnaden mot att dyka i Thailand är att vattnet verkligen är kristallklart här! Man kan se 40-60m under vattnet och det är lätt att se botten från båten, trots att det var 25m dit - som ett gigantiskt akvarium! Det är heller inte så mycket folk som dyker, och vår dykbåt är en liten motorbåt med plats för sex personer. Från denna gör vi den klassiska “dykentryn” (tippar baklänges i vattnet). Vattnet är 27 grader varmt.
(1) Maja på solnedgångsrestaurang. (2) Cola i glasburk.
(3)-(6) Rarotonga från utkiksplats i närheten av sjukhuset. En mycket grön ö!
(7)-(9) Tataa! Maja i poolen utanför vår dörr.
Ja, det blir visst ett inlägg med mycket text den här gången. Det beror på att det inte finns så mycket annat att göra här, som sagt. Men jag tänkte kompensera det lite genom att lägga upp lite HDR-bilder som vi gjort under resans gång.
(1) Koh Lanta, Thailand. Från restaurangen vid vårt boende. (2) Koh Lanta, Thailand. En scooter vid vägen, fototur.
(3) Koh Lanta, Thailand. En gammal båt vid ebb. (4) Koh Lanta, Thailand. En nyare båt vid ebb.
(5) Koh Lanta, Thailand. En båtmotor med lång propeller som de brukar ha för att kunna köra med motor även där det är grunt. (6) Koh Lanta, Thailand. En grävmaskin inlämnad för reperation hos en thailändsk mekaniker.
(7) Koh Lanta, Thailand. (8) Sydney, Australien. Maja vid en gammal kolonialbyggnad i centrala Sydney.
(9) Sydney, Australien. Operahuset (nähä!). (10) Raratonga, Cooköarna. En överväxt reservdelsmaskin (?) vid en cookländsk mekanikers maskinhall.
Köpenhamn, Danmark --> Kairo, Egypten
Kairo, Egypten --> Nairobi, Kenya
Dar es Salaam, Tanzania --> Mumbai, Indien
New Delhi, Indien --> Kuala Lumpur, Malaysia --> Koh Samui, Thailand
Krabi, Thailand --> Kuala Lumpur, Malaysia --> Sydney, Australien
Brisbane, Australien --> Auckland, Nya Zeeland
Auckland, Nya Zeeland --> Rarotonga, Cooköarna
Rarotonga, Cooköarna --> Los Angeles, USA
Los Angeles, USA --> Hem (via London)