Runt jorden!

Vi har åkt otroliga mängder bil här i USA, men idag lämnades bil#2 tillbaka här i San Francisco. Den var då täckt med lerfläckar, efter att vi (läs: Jonas) råkat köra lite fel och hamnat mitt ute på en åker inåt landet. “Men hur hamnade ni där?” kanske ni undrar nu. Det undrade jag också ibland.

Planen var att lugnt och stilla köra den idylliska sträckan mellan Los Angeles och San Francisco längs kusten, för att sedan avsluta USA-vistelsen med några dagar här i San Francisco. Så blev det inte riktigt. Antingen är jag och Jonas ovanligt kassa på att ta det lugnt och stilla, eller så behöver man helt enkelt inte mer än två dagar för att i lugnt och stilla tempo njuta av vägen mellan Los Angeles och San Francisco. Vi kom hur som helst fram till San Francisco redan på tredje kördagen, vilket inte var helt lyckat.

(1)-(8) Highway 1 mot San Francisco.

(9)-(12) Sedan var vägen tydligen avstängd, vilket det i och för sig hade förvarnats om i några mil innan vi nådde denna skylt. Då fick vi vända och köra tillbaka.

I San Francisco insåg vi snabbt att vi inte ville stanna så länge vi hade ansvar för en bil. San Francisco är nämligen, till skillnad från resten av bilfixerade USA, en stad där man helst ska vara billös. Gatorna i centrala San Francisco är enkelriktade och ologiska. Parkering är dessutom ett riktigt mähä, i alla fall enligt en skum gubbe på ett hostel som jag rådfrågade om saken.

Istället för att stanna i San Francisco körde vi därför ut ur stan igen och tillbaka söderut till orten Santa Cruz. Där sov vi en natt och funderade över vad vi skulle hitta på under de kommande dagarna.

Bakgrundsinformation: Ända sedan vi började resa har Jonas med jämna mellanrum googlat och mailat med amerikanska bönder för att hitta ett s.k. “bautajordbruk” att besöka här i USA. Tydligen har Jonas pappa berättat om de massiva (och otroligt coola!) jordbruksmaskiner som ska finnas där, vilket Jonas har pratat om med glittrande förväntansfulla ögon många gånger under resans gång. Kalifornien råkar dessutom vara ett extremt produktivt jordbrukssamhälle längre inåt landet. I San Joaquin-dalen, som ligger ungefär i mitten av Kalifornien, odlas hela 12,7 % av USA:s jordbruksproduktion, och dalen har t.o.m.  av historiker kallats "the most productive unnatural environment on Earth." (källa: Wikipedia, så man får nog ta det med en nypa salt).

Som ni förstår var beslutet givet. Vi var helt enkelt tvungna att köra en vända inåt landet på jordbruksjakt. Jag var lyrisk.

Vi började i orten Fresno. När vi kom dit laddade vi krafterna med en hejdundrandes middag på Applebees. Jonas beställde en efterrätt som enligt menyn var lagom för ett helt bord. Han åt upp nästan allt. Personalen såg jätteimpade ut.

(1)-(5) Applebees-middag. Efterrätten var den godaste på år och dagar: Stor och varm chocolate cookie i botten. På den låg en stor skopa vaniljglass. Det vita på bilden är ungefär en liter wipped cream. Som toppen på i:t var hela gudaskapelsen täckt av chokladsås och oreokakbitar.

Dagen efter körde vi norrut i San Joaquin-dalen och tittade på de milslånga åkrarna och letade efter amerikanska bönder. Jonas försökte bli vän med bönderna genom att ibland parkera bilen, och diskret stå och vänta vid några åkrar där de körde med traktor i hopp om att kunna inleda ett casual samtal (om typ maskiner och jordbruk, förmodar jag). Jag spelade Sudoku i bilen under tiden. Det gick nog lite så där med bondandet med bönderna, som man skulle sagt här i Amerikat (höhö).

(1)-(10) Ett litet urval bland de tre miljoner fantastiska åkrar och traktorer vi körde förbi.

Efter en hel dags jordbruksjakt tyckte t.o.m. Jonas att det räckte med åkrar och traktorer. Eftersom vi hade bilen ytterligare en dag körde vi därför en vända upp norr om San Francisco. Där ligger Sonoma-dalen, som är känd för sina många vinodlingar.

(1) och (2) Sonoma-dalen.

Idag har vi alltså lämnat tillbaka bilen och befinner oss i San Francisco. Efter en dryg vecka sittandes i bil med korta stopp för snabbmatsrestauranger känns det ganska skönt att få promenera lite. Amerikat är fint och så, men det är allt lite synd att man måste uppleva allt från bilen (Drive thru-apotek är väl ändå att ta i?). Ofta när jag och Jonas går och äter är stället tomt men drive-in-kön lång. På pakeringen sitter människor i sina bilar och trycker i sig hamburgare och pommes. Men snabbmaten är god i alla fall, även om vi nu börjar tröttna lite på Subway-mackor till frukost och hamburgare.

(1) och (2) Subway. Betyg: 4/5 fetton. Gott till frukost. Extra plus för att man för det mesta får två cookies när man beställer en meny här i USA. Minus för att de alltid delar mackorna för jäkla orättvist, så att jag – baraförattjagärtjej – måste offra mig.



(3) och (4) TacoBell. Betyg: 2/5 fetton. Bättre än “El Pollo Loco”, men ändå lite halvsunkigt.

(5) och (6) In-N-Out. Betyg 3/5 fetton. Å ena sidan helt OK hamburgare, å andra sidan är det allt de har på menyn. Pommes:en bättre än på McDonalds (Citat, Jonas: “Smakar mer potatis liksom!”).

Här i San Francisco ska vi turista och passa på att njuta av våra sista dagar på resande fot. På måndag flyger vi nämligen hem till Sverige igen, vilket känns lite sisådär. Jag längtar i alla fall väldigt efter svensk osötad müsli, fil och grovt bröd. Jonas längtar efter svensk kebabpizza.

Hjälp! Nu höll jag på att glömma det viktigaste! Yogurt-land! Vi hade, eh… vägarna förbi, typ (eller så åkte vi ungefär tre mils omväg för att hitta ett…).

 
(1) och (2) Först måste man provsmaka alla glassorter, bara för att man får, även om man vet precis vilka man ska ta.


(3) och (4) Sedan fyller man upp sin bunke med valfri mängd glass (läs: massor, bara för att man får).

(5) och (6) Sedan kommer det bästa – Toppingen! Ett tips är att satsa på allt det onyttiga – vem vill slösa plats i magen för jordgubbar när man kan äta tre kilo m&m/cookie dough/oreo cookies/kolasås!?


(7)-(10) Sedan äter man lugnt och stilla och njuter av glassen (och blir inte alls illamående och proppmätt redan efter halva bunken men äter upp allt ändå).

4 kommentarer: