Runt jorden!

Nu har vi haft några lugna dagar i San Francisco, som är vårt sista stopp på den här resan. I USA har vi bytt boende i princip varje dag innan San Francisco (undantaget några dagar i början i Los Angeles), så nu tänkte vi att vi skulle stanna på samma ställe ett tag. Vi bokade därför ett boende på ett ställe som heter Vagabond Inn via internet någon dag innan vi körde in till San Francisco. När vi anlände till San Francisco lämnade vi packningen på vårt boende, och lämnade sedan tillbaka bilen (som var mer brun än svart efter våra turer på landet) vid flygplatsen. Vi tog sedan BART (tunnelbana) tillbaka till vårt boende.

Det första receptionisten/ägaren säger till Maja när hon går in för att hämta nyckeln är “are you going to stay more than one night?”. “Yes”. “It is more expensive on weekends, so tomorrow friday is $105 per night. Are you staying on saturday as well?”. “Yes”. “That will cost you $350 per night, as there is a maraton in the city this weekend”. “But on the homepage it says..”. “There’s an error on the homepage”.

Maja kommer tillbaka till bilen och säger “Jag hatar ägaren”. Väl tillbaka på rummet börjar vi leta nytt boende på ett internet som stänger av sig helt och hållet varannan timme. Första gången vi sa till ägaren om detta var vi på väg ut, och han lovade då att ringa någon som kunde fixa det. På vägen in frågade vi vad som hänt, och han sa då att de hade fixat problemet. Absolut, internet funkade – i ca två timmar. Sedan dog det igen. Vi gick ner och sa till honom igen, varpå han säger “Are you using it all the time?”. Busted. Han skulle bara veta att vi satt och letade bättre boende på hans internet… muhahahah (okej, men det är det närmaste hämnd vi kunde komma, undantaget att vi försökte se lite buttra och otrevliga när vi checkade ut dagen efter). På vårt nya boende Embassy Hotel tog de iallafall inga överpriser, och här har vi bott bra.

(1) I USA bygger man sängar genom att mäta den tjockaste personen i landet, och sedan bygga sängen så att två sådana exemplar får plats bredvid varandra. Det innebär att vi kan parkera vår hyrbil i samma säng som vi sover, vilket är smidigt. (2) Toaletten. Superlyxig.

Här i San Francisco har vi mest suttit på stan och kollat på folk, men även vandrat runt och kollat på lite sevärdheter.

(1) Golden Gate Bridge. (2) Maja på Golden Gate Bridge.

(3) Jättestor. (4) Jonas. (5) En vajer i genomskärning. Hade man byggt den här bron i BridgeIt hade den rasat direkt, alldeles för lite fackverk. Oja.

Vi vandrade också runt en del på stan – Union Square, Chinatown, etc.

 
(1) På väg från Union Square till Chinatown. (2) Spårvagn som den ska se ut!

 
(3) Ingången till Chinatown. (4) En av många kamerabutiker i Chinatown.

I Chinatown kollade vi runt en del på en extern blixt till vår systemkamera. Vi fick först ett bud på en för $110, men när vi ville ha en diffuser och han inte hade en blev han putt. “No, we really want with a diffuser”. “IT IS OK! You don’t HAVE to give me explanation why you won’t buy, just GO!”. “But we might come back if we find the diffuser somewhere else”. “You DON’T NEED to EXPLAIN". Nähej, men skit i det då.

Vi gick sedan in i en annan butik, som visade sig ha samma blixt. Eftersom det händer mycket snabbt på börsen kostade samma blixt här $135. Dock hade han en originalblixt (Nikon SB-600) för billiga $200, vilket vi tyckte verkade väldigt suspekt. Det sa även killen i tredje kamerabutiken vi var inne i.. “What? $200? Heh, he’s trying to trick you” (ja för du är ju en sån ängel själv), “buy it from him and I’ll buy it from you for $250”. Riktigt seriöst intryck.

Vi gick även och såg Thor i 3D på bio här i San Francisco. Vi tänkte att vi skulle köpa snacks till filmen inne på bion, men ju närmare biosalongen vi kom, desto mer började vi tro att de inte säljer snacks inne på bion. Men sen kom vi på att vi är i USA, och gick vidare. Och visst, vid dörren till biosalongen hade de en stor snackskiosk (ja, en för varje biosal). Här sålde de stört stora popcornlådor och drickor. Man kunde även hälla på “topping” från en kran, ungefär som man tar ketchup på McDonals. Toppingen bestod av smält smör/någon olja. “Så ska det se ut” sa jag och tog lite popcorn till mitt smör.

Idag har vi varit vid Moscone Center. För bara någon dag sedan avslutade Google sin I/O-mässa här, så det kändes lite som att gå på helig mark. Jag är lite av ett fan av Google, för att underdriva.

 
(1) och (2) Moscone West.

Ikväll har vi, som avslutning på resan, ätit på en skabbig thairestaurang i ett farligt område. När vi satt och åt kom det fram en kille som sa “you probably shouldn’t walk around with that camera in this neighborhood, especially not after dark”. Sedan kunde man äta upp i lugn och ro utan att känna sig stressad.

 
 
(1)-(4) God thaimat. Två olika förrätter (som var lika stora som huvudrätterna), och varsin huvudrätt. Det är det fina med billiga restauranger, man kan beställa så mycket olika saker utan att det blir svindyrt! Det fula är att man kan bli matförgiftad, som Maja blev som grand finalé på kvällen och resan. Det blir något att minnas det (särskilt nu, när hon inte ens kan titta på de här matbilderna, stackarn).

Imorgon flyger vi först inrikesflyg till Los Angeles vid 11:10, sedan byter vi flyg i Los Angeles och flyger till Heathrow i London där vi byter flyg och flyger till Kastrup. 16:50 ska vi (svensk tid) landa på Kastrup, och sedan ta tåg från Kastrup till Malmö och sedan från Malmö till Halmstad. När vi är i Halmstad imorgon vid 22-tiden kommer klockan “vår tid” vara ca 12 på dagen nästa dag, och då återstår bara 45 min i bil hem till Hyltebruk. Håhåjaja.

Avslutningsivs: är vi nu dödströtta på att resa och vill bara tillbaka till Sverige som vi trodde när vi började resan? “Fyra månader är ju hur lång tid som helst, efter det kommer man ju LÄNGTA efter att börja jobba och slippa resa mer”. Svar: Nej. Resa kan man nog aldrig få nog av inser vi nu, särskilt om man byter ställe och får se nya saker hela tiden. Innan resan resonerade vi “när vi kommer hem kommer vi ju typ ha sett allt”, men under tiden vi rest har vi blivit mer och mer frustrerade över hur “lite” man faktiskt hinner se. Men självklart ska det bli kul att komma hem också; träffa vänner och familj, få ha lite vardagsliv och rutiner, tjäna lite pengar (förhoppningsvis), och kanske kunna leva litelite lyxigare på nästa resa… :)

Tack till alla som läst och kommenterat!

Jag måste även ge en eloge till vår (min) bärbara dator som vi haft med oss på resan. Den sjunger VERKLIGEN på sista versen nu. Den är införskaffad ungefär när jag gick i 2:an på gymnasiet, vilket innebär att den är ca 6 år gammal. Redan på vårt första stopp i Kairo, Egypten började den berätta att den snart inte ville vara med mer genom att sluta ladda batteriet lite random. Vi hade då problem med att få iväg vissa inlägg vi skrivit. Efter flyget till Kenya funkade den bra igen hela Afrika-vistelsen, innan den började krångla igen i Indien. Tillslut heldog laddning av batteriet där och laddningslampan blinkade bara olycksbådande orange, varpå vi lyckades hitta en indisk datakille som hade resurser för att byta adapter och något kretskort som styr laddningen till datorn (detta gjorde han för mindre än 200 kr, både arbete och material inkluderat). Efter detta funkade den bra igen ett tag, innan den på Koh Lanta i Thailand började krångla igen, den här gången genom att sluta ladda helt (på ett annat sätt än felet vi hade i Indien). Detta repade den sig också ifrån (vi hade nu börjat ha den i handbagaget istället för det incheckade bagaget som inte alltid hanteras så varsamt.. milt uttryckt). Den fungerade sedan bra ända fram till nu i USA, då den de två sista dagarna på resan inte startar. Lampor tänds, fläktar börja snurra, men den går inte igång. Efter att ha stängt av och startat den ca 50 gånger (ingen överdrift) fick vi igång den igen för att skriva detta sista inlägget. Och nu när jag skriver, tro det eller ej, dog laddningen till batteriet helt igen (57% kvar på batteriet i detta nu). Det är verkligen helt sjukt… bättre timat kunde det inte vara. Men om detta sista inlägg verkar lite slarvigt och hastigt skrivit vet ni nu varför… (34% kvar efter genomläsning och lite ändringar… PUBLISH!).

(1) Trotjänaren. Här lyser laddningslampan fortfarande, en stund innan jag börjar skriva detta inlägget. Den här datorn är förresten till salu efter hemkomst! Hörde jag 3000 kr?

1 kommentar: